Hakan i golvet, ungefär (23 november, 11:40)

Vad som såg ut som en spåtant klev just in i lägenheten, helt utan att knacka och ropade "hallå..?". Ni skulle ha sett mitt ansiktsuttryck, haha (nästan så att jag önskar att jag hade sett det själv).

Hon bara öppnade dörren och klev in.

Med stora ögon och tanken "måtte du inte vara en försäljare" smög jag (halvt lamslagen) fram till hallen. Hon var en kort, ganska robust kvinna med en mörk och stor klänning, guldsmycken från topp till tå, långa rödmålade naglar, en sjal över huvudet, röda detaljer och stora mörkmålade ögon.

Hon såg lite vilsen ut och frågade med bestämd röst "på vilket nummer bor Jokka?".

Pjuh, tänkte jag. Hon var ingen försäljare. Hon såg dock ut som någon som skulle kunna, om jag missköter mig, lägga en förbannelse över mig, haha.

"Han bor.. umm.. ditåt?", stammade jag fram och pekade åt höger. Hade nog inte kunnat komma på husnumret ens om mitt liv hade hängt på det.

Jag hoppas att jag pekade rätt, för Jokka har nyligen bytt lägenhet till en som ligger lite längre bort (vi var, i princip, grannar förut). Annars kanske jag har en spådam flåsandes i hälarna om en stund.

Kanske borde jag ha läst mitt horoskop... Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0